Måste man ha en diagnos?

Nej, du måste inte ha en diagnos för att vara neurodiversiv eller för att få använda strategier och verktyg som hjälper dig. Men en diagnos kan öppna dörrar till formellt stöd, validering och förståelse. Det är en personlig avvägning, och båda vägarna är okej. Men det är viktigt att veta att du har rättigheter även om du inte har en diagnos men upplever samma svårigheter. Mer om det i inlägget just kring rättigheter vid neurodiversitet!

Självidentifiering är giltig – om du känner igen dig i beskrivningar av ADHD, autism eller annat, har du rätt att utforska det och kalla dig själv neurodiversiv. Du behöver inte vänta på en läkares godkännande för att förstå dig själv. Många i neurodiversa communities välkomnar självidentifierade personer. Så även här på NPhelpr.

En diagnos ger tillgång till stöd – medicin, arbetsplatsanpassningar, visst stöd i skolan, assistansersättning och ekonomiskt stöd kräver ofta formell diagnos. Om du behöver dessa saker kan en diagnos vara avgörande för din livskvalitet och funktion. Det är en praktisk fråga, inte bara en identitetsfråga. MEN du har fortfarande rätt att tex. få stöd i grundskolan dock kan en diagnos göra att skolan kan söka medel för att de ska kunna sätta in extra personal. Så även om lagen säger att alla har rätt att gå i skola på sina förutsättningar ser den ekonomiska bilden annan ut. Men det är fortfarande skolans problem och i huvudsak inte ert ansvar. När det kommer till studier på universitet kan en diagnos ge andra möjligheter som pluggstöd av en person, längre tentatid, tentamen i enrum osv.

Diagnos kan ge validering – att få bekräftat att "ja, din hjärna fungerar annorlunda, och det är därför du kämpat med vissa saker" kan vara otroligt befriande. Det kan förklara en livstid av missförstånd, självkritik och känslan av att inte passa in. För många är diagnosen början på självacceptans. Men du ska inte behöva bli bekräftad av någon annan. Här på NPhelpr jobbar vi med att bekräfta det en eventuell diagnos ger som symtom, inte själva diagnosen.

Det är okej att vänta – utredning kostar tid, energi och ofta pengar (särskilt privat). Det kan också vara känslomässigt påfrestande att gräva i sin historia och bli utvärderad. Du får ta det i din takt, och det är okej att prioritera annat just nu. Att vända och vrida på alla stenar och försökt hitta rutiner och verktyg innan en diagnos hjälper ofta ännu mer när du får en diagnos, kanske är det så att behovet av en diagnos dessutom försvinner helt när du lär dig hantera den med hjälp av de strategier du skapat.

Diagnos ändrar inte vem du är – du har alltid varit neurodiversiv, oavsett om du fått diagnos eller inte. Diagnosen ger bara ett namn på det och öppnar dörrar till förståelse och stöd. Du är samma person före och efter, men kanske med mer klarhet.

Köerna är långa i Sverige – särskilt inom offentlig vård kan väntetiden vara 1-3 år eller mer, beroende på region. Privat utredning är snabbare (ofta några månader) men kostar 10 000-25 000 kr. Det är en ekonomisk och praktisk avvägning. Också viktigt att förstå att vården säger nej inte är att ett tecken på att du inte har behov av hjälp, det är att andra som har svårare psykisk hälsa behöver gå före. Sen är det långt ifrån en fungerande psykaitriskvård vi har i Sverige.

Du kan använda verktyg och strategier ändå – ADHD-appar, fidget toys, noise-cancelling hörlurar, tydliga rutiner, visuella scheman – allt detta kan du använda oavsett diagnos. Du behöver inte vänta på tillstånd för att ta hand om dina behov. Här inne har du både expert hjälp och ett Community som stöttar dig!

Community finns för alla – många neurodiversa grupper, forum och communities välkomnar både diagnostiserade och självidentifierade. Du behöver inte bevisa din neurodiversitet för att få vara med och få stöd.

En diagnos är inte alltid positiv – det kan påverka livförsäkringar, sjukförsäkringar, adoptionsmöjligheter och hur andra (arbetsgivare, skola, familj) ser på dig. Det kan också kännas tungt att få en "stämpel". Väg för- och nackdelar utifrån din situation.

Diagnos eller inte – dina upplevelser, dina behov och din neurodiversitet är lika verkliga och viktiga. Du får välja den väg som känns rätt för dig.